Just nu, just precis nu, vill jag till Uppsala, krypa ner i D’s famn och försvinna ett tag. Jag orkar inte med det här när jag ska behöva ha dåligt samvete och känna mig som jordens as. Alla här hemma verkar kämpa med att få mig känns mig som en svikande idiot? Tror ni det är roligt att åka hem då? Nehej, det ska jag då tala om att det inte är!
Skiter jag i att hitta på något med nån så får jag dåligt samvete, är jag ute på med kompisar sviker jag mamma och pappa för dom tycker att jag aldrig är hemma och även då får jag dåligt samvete.. Hur jag än försöker blir det ju bara skit tydligen. Förlåt för att jag inte räcker till förfan!
Till råga på allt har jag ju ångest gånger tusen, klumpen bara växer ju mer jag tänker på det.. Men kanske, bara kanske, har det löst sig lite. Men man vet ju hur Bollnäs är så imorgon vet nog alla om det ändå så då är det kört för min del. Som om inte det räckte till så är jag mycket trött i både kropp och själ. Kom hem klockan sju imorse och mamma var inte glad på mig. Gick och la mig på en gång och sov till tolv. Sen har jag vandrat runt här som ett lik i sovtröjan och mjukisbrallor. Inget från omgivningen har påverkat mig eftersom jag stängt av allt. Trött, grinig, tom och bara allmänt seg. Jag vill hem..
/ s