Det är lördag och vad finns det att göra? Just nu skulle jag behöva en jätterolig kompis som vill ut på galna upptåg men vad finns det att göra i denna stad? Jag vill ut och hitta på massa galna grejer och vara hur sjuk som helst, behöver massa sånt nu. Skratt förlänger livet eller hur var det? Men bor man i Bollnäs finns det tre alternativ- supa skallen av sig, sitta inne med en kompis och titta på film eller sitta och nörda framför datorn..
Just nu känner jag bara att jag behöver komma ut. Gå och sätta mig någonstans med trevligt folk och bara vara. Men samtidigt känner jag mig på dåligt humör och vet inte om jag skulle bidra till någon bra stämning. Imorse när vi vaknade på soffan kände jag för en hederlig hemmakväll med familjen. Då vid middagen visade det sig att bror ska ut med kompisar och försvinna i dimman och mamma ska jobba natt. Min käre far är fortfarande i Orbaden och super förmodligen. Så den planen sprack ganska omgående. Så då kände jag för att gå hem till familjen Westlund och bara chilla hela kvällen men då skulle Malan umgås med Jessica så det gick inte heller.. Så det som återstår är väl att sitta här. Låter sååååå frestande en lördagkväll.
Samtidigt orkar jag inte göra någonting. Hade det varit riktigt sommarväder hade jag släpat med mig Sofie på en fisketur vid sjön. Bara sitta där i lugnet och prata. Men nu kan man inte vara ute utan fyrtio kläderplagg och vinterjacka.. Dessutom skulle myggen fullkomligt äta upp mig. Så nej, den idén la jag ner direkt.
Känner mig som sagt på dåligt humör och lite deppig. Så att Dennis knackade på och kröp ner här bredvid mig skulle förgylla min kväll. Bara få ligga tätt intill honom och se på en bra film vore det bästa. Insåg nyss att jag saknar honom som en tok. Det har gått bra en tid nu eftersom vi knappt har pratat någonting och inte setts på länge. Det är alltid de första dagarna utan honom som är jobbiga. Sen går det liksom bra. Men nu är det alldeles för länge sedan jag såg honom eller kände honom intill mig.. Nästan 18 dagar utan min älskling, och fler kommer det tyvärr bli. Man ska ju alltid se det positiva i det hela så jag får väl göra det då. Det positiva är väl att vi får chansen att sakna varandra. Veckorna innan jag flyttade var vi med varandra 24/7 kändes det som. Eller han sov iallafall hos mig nästan varje natt bara för att han hatar att sova själv och tycker att min säng är skönare än hans. Så det kanske är lika bra att vara ifrån varandra så man uppskattar varandra mer sen? Fast just nu ikväll känns det som pest och pina. Jag hade behövt honom ikväll. / s