En liten gista av hopp tändes inom mig igårkväll innan jag skulle sova då Sanna berättade att vi kanske fått en lägenhet. Men nu slocknade den ganska direkt.. Lasse ( gubben med lägenheter ) hade inga lediga och gubben med en massa fastigheter är bortrest. Så det ser inte ljust ut. Det ser ut som om vi är fast i lägenheten på Glimmervägen.. Visst, inte så mycket fel på den lägenheten. Den har säkert en massa potential, om man fick tapetsera om osv.. Men nu är det ju så att vi inte får det eftersom vi hyr i andra hand. Och det mina vänner, SUGER! Inte nog med att vi lever med ett minimalt kök, en pytteliten låda till ”frys” ( man kan inte ens kalla det frys) och varken värme på vintern eller AC på sommaren så ska vi behöva leva med dessa skifula tapeter och golv.
Men det förstås, det kunde varit värre. Vi kunde ha hamnat på elevhem. Med hundra andra studenter som inte kan skilja på ditt eller mitt. Vi kunde ha hamnat i något jävla skjul någonstans på en åker utan el och vatten. Det finns faktiskt människor som har det värre, men just för stunden så avskyr jag vår lägenhet.. Men som sagt, tänk på barnen i Afrika! Vi har det egentligen bra, även om jag inte vill erkänna det. Och jag kan inte begära mer än det vi har med tanke på att mina föräldrar knappast är kända, rika eller kan trolla. Jag är tacksam för det dom har gjort iallafall. Men jag kan verkligen inte sluta drömma om en nyrenoverad, luftig trea med stort kök, en rymmlig balkong, högt i tak, en riktigt frys (!), ett stort kylskåp, rum som har dörrar och sist men inte minst; ett vardagsrum! Still, it’s just a dream..
Jag vill inte säga det, men pengar kan bidra till en gnutta lycka.