Gårdagen bjöd på en känslomässig stund. Fick ett samtal från en mycket trött men söt Kerstin igår. Hon berättade mycket goda nyheter. Det var verkligen en lättnad att få höra dessa nyheter och jag kunde andas ut. Jag hade gått med en oro inom mig hela tiden och när jag fick höra det där gick allt bara ur mig. Minns knappt vad hon sa dels för att hjärtat slog alldeles för fort när jag hörde hennes röst och dels för att allt bara lättade.
När man går med en sån oro spänner man sig hela tiden och har en massa tankar som går på högvarv. Men när man får höra något sånt här så släpper spänningen och tårar träder fram. Så jag är tacksam att Dennis har en sån underbar familj och att dom dessutom hörde av sig till mig. Ni är de bästa allesammans <3
Så nu är det avklarat men vägen är ännu lång. Så det är bara att kämpa på och hoppas på det bästa. Han grejar det här också, nu när det värsta är över. Igår var det dessutom ett halvår sedan han och jag blev ett vi. Jag älskar dig gubben, väldigt mycket. <3
