Under ytan, det finns mycket där som händer. Som vi inte kan förstå och jag har kommit fram till att jag inte tänker försöka heller. Vissa saker ska vi inte förstå oss på heller och det gör oss bara tokig att fundera för djupt. Det hjälper att hålla sig på ytan och hålla oss där. Iallafall ett tag tills man känner att man är redo att gräva djupare. Tills vi är starka nog och samlat på oss tillräckligt med mod att orka brottas med de demoner vi alla bär inom oss.
Nog om det där deep shiten nu. Jag har skrivit två sidor på uppsatsen och gjort en framsida, jag kände att det fick räcka för idag. Annars kommer jag bara bli för trött och flumma till det som jag redan gjort med det här inlägget. Sanna är på sånt härligt bra humör när det är sånt här väder och jag kan inte hjälpa att bli smittad av hennes glada inställning. Hon och jag är väldigt olika, hon mår bra när det är kallt och snö ute. Hon mår som bäst när hon får bylta på sig en massa kläder och vara ute i kylan medans jag gärna kryper in i mig själv och bara mår dåligt. Därför är det skönt att hon lyser upp min dystra vardag och kan sprida lite glädje omkring sig. För den som är på dåligt humör i hennes närvaro när hon är på sitt bästa kan inte mer än att släppa sin sura min och bli glad igen. Jag är så glad att jag får vara en del av hennes liv. För hon är en enorm del av mitt just nu när hon är den enda jag kan snacka med, face to face och gråta ut hos om det skulle behövas. Jag å andra sidan mår som bäst på sommrarna och då kan inget stoppa mig. Därför är det en lättnad att se henne må bra för en gångsskull och då mår även jag betydligt bättre. Man kan inte mer än att älska henne. Jag är lyckligt lottad att få vara din sambo och ha dig i min närhet Sanna, jag älskar dig!
Ikväll tände vi ljus i hela lägenheten och knäppe på radion och allt kändes så himla bra att bo här! Sån himla mysig känsla i lägenheten och någonting ligger i luften, någonting bra kommer inträffa oss båda snart. Jag kan riktigt känna det på mig. Om inte annat hoppas jag att det inträffar dig Sanna, för då skulle jag bli super glad om jag fick som jag vill. Och det är att du ska må bra och jag vet vad som skulle få dig till det ;] Hihi.
Jag kan inte sluta tänka på Annelie.. Jag tycker så himla synd om dig och jag vet liksom inte vad jag ska säga. Mer än att jag hoppas att allt kommer lösa sig och att det kommer bli bra. Jag kan inte tänka mig in i situationen men jag kan tänka mig att det måste kännas fruktansvärt jobbigt. Du ska veta att ni finns i tankarna!
/ s