sandralindblom

Det har varit ganska dåligt med uppdatering, men det blir så när man är hem och har mycket att göra. Just nu sitter jag faktiskt hemma hos pappa för ovanlighetens skull. Daniel och han är uppe på taket och fixar antennen eller nå, sen ska Micke och Jocke komma hit så ska vi fika lite innan dom åker hem.

Igår var jag med Sofie ett tag fram till middagsdags. Vi åt tacos hemma hos mamma och det var jätte mysigt! Det var jag, mamma, Mats, Micke, Daniel och Jocke. Mamma och jag delade på en kartong vitt vin till middagen. Jag kan inte rekommendera vin till tacos faktiskt, det är inge vidare gott måste jag säga. Efter maten satt vi och pratade en massa och det kändes härligt att vara hemma igen, det är sånt här jag saknar i Uppsala.. En massa skratt och inga problem överhuvudtaget. När maten hade sjunkit föreslog Micke att vi skulle ha en mysig hemmakväll allihopa men jag kände verkligen att jag måsta träffa Malin innan jag åkte hem så jag begav mig hem till henne och spenderade natten där istället. Så himla skönt att få umgås med dig stumpan! <3

Så idag kvart i fem åker jag och Sanna hem igen, jag har en uppsats som ska vara klar imorgon. Som jag enbart skrivit några rader på. Så ikväll blir det att jag sitter med den till mitt i natten tänker jag. Det är lite mycket just nu men det ska nog funka tillslut. Det känns iallafall som om jag ligger någorlunda bra till i alla ämnen. Så det är bara att hoppas på det bästa. Men nu ska jag nog ta och kika lite på tv, måste snart hem till mamma och packa lite och kanske duscha. Kanske skriver inatt, om jag har tid och ork. Puss på er! / s

Det blev som sagt fortsatt mys med mammsen hela kvällen, gud vad jag har saknat henne! Vid tio tiden anlände min bror och Jocke, det var tydligen någon tjej som försökte ta livet av sig men fastnade mellan tågvagnarna. Det är inte första gången detta händer när Micke ska komma hem. Jag tycker verkligen att det är synd om människor som inte vill ge livet en till chans.. Jag tror verkligen att allt bara kan bli bättre när det känns som värst, men tyvärr tror inte alla det och det är förfärligt.. Uscha, hoppas hon är okej!

Det känns fortfarande konstigt att ligga i den här lilla obekväma sängen i det rum som förut var mitt. Nu känns det inte alls som mitt längre. Resten av huset känns fortfarande bekant och i vissa fall känns det som om jag aldrig lämnat huset. Och det är skönt, det här är mitt riktiga hem. Jag ska lägga mig riktigt snart faktiskt, varit vaken sen klockan sex imorse och fick aldrig någon riktig frukost.

För när jag vaknade i panik när klockan ringde klockan sex rusade jag upp för jag skulle ta en tidigare buss än vanligt för jag skulle träffa Ida, Felicia och Pernilla på busshållsplatsen. Så när jag kommer in i köket och kollar i skafferiet möts jag av; tomhet. Det fanns ingenting hemma i frukostväg och då kändes det som om jag ville lägga mig ner och gråta. För det första var min säng för tok för skön för att kliva upp ur och sen finns det ingen mat hemma.. Och jag är den sortens person som blir sur och irriterad när jag inte får mat i magen, speciellt på mornarna. Så jag fick ställa mig och koka nudlar, till frukost liksom!? Det görs inte om kan jag tala om, och speciellt inte med juice till. BLÄ! Så jävla less och förbannat trött på morgonkvisten alltså. Inte att rekomenderas folk. 

Då tänkte jag trösta mig med en morgonsnus men möts av en ynka snus kvar i min dosa. KUL då..! Man kan gott säga att min morgon inte varit den bästa, men dagen däremot har varit jätte bra. Mitt humör har varit på topp och jag kan enbart tacka sötnosarna i klassen. Och speciellt Pernilla idag, hon har varit en räddande ängeln för dagen. Så imorgon ska jag försöka få min söta bror att köpa några dosor åt mig, som uppladdning liksom. Annars tvingar jag pappi, så enkelt är det.

Nu blev inlägget sådär mördande långt och jag tänker sova nu, mamma la in två täcken till mig för jag fryser som ett as! Tack kära lilla mamma, jag älskar dig massor! <3 Godnatt på er sötnosar, hoppas på en lugn natt med fina drömmar. Puss / s

Sober – Det regnar i Stockholm

Ja ah..
Över min döda kropp, jag skjuter när jag söker hopp,
men ser dig varje gång när jag sluter mina ögonlock.
Sanningen är den att jag saknar dig idag,
även fast vi har bestämt att inte prata på ett tag.
Försöker bara tänka på att allting löser sig,
men gråter då och då när det känns som att jag behöver dig.
Det var mitt eget fel, jag kunde stannat och chansat
även fast jag inte kunde andas.
Men du ska veta att jag tänker på dig varje kväll,
vare sig jag sitter helt själv eller vacklar hem packad någon kväll
eller när som helst.
Kändes ganska hemskt för du ska veta att jag tänker på dig jämt.
Vare sig det är en fredag eller torsdag, och tro mig,
fan det kan va ensamt i en storstad.
Men jag tror att det kommer bli bra,
även fast det regnar här i Stockholm idag.

För det regnar här i Stockholm idag
(Det känns tugnt för jag saknar dig än)
O det regnar här i Stockholm idag
(Vill inte ha någon hjälp jag kan klara mig själv)
Trots att det regnar här i Stockholm idag
Men jag tror att det kommer bli bra, även fast
det regnar här i Stockholm idag.

SOBER:
Så jag stannar kvar ett tag tag och bara tänker tillbaks,
massa minnen som gör en helt sentimental
o alla vänner som man lämnade kvar.
Känns ganska tungt nu men jag ska kämpa ett tag.
Det regnar idag men imorgon kanske solen skiner,
så jag blundar nu och ler åt alla goda tider.
Ser tillbaka nu men svårt att sätta ord på skiten
o börjar sakna saker som man alltid tog för givet.

RMK:
Sen jag flyttade har jag försökt att glömma allt
men minnen vaknar ibland och får mig att önska att jag var där.
Hemma med familjen, med mina vänner,
har känt det på mig sen jag flyttade hur livet vände
Molnen flockades och min himmel blev svart,
livet springer iväg och jag har svårt att hinna i kapp.
Och ni kan aldrig fatta hur jag känner mig utan mamma,
men det blir bättre sen när regnet slutat falla.

För det regnar här i Stockholm idag
(Det känns tungt för jag saknar min vän)
O det regnar här i Stockholm idag
(Vill inte ha någon hjälp jag kan klara mig själv)
Trots att det regnar här i Stockholm idag
Men jag tror att det kommer bli bra, även fast
det regnar här i Stockholm idag

RMK:
Jag kan känna ibland att någon tagit en halva
av det som förut var jag, för jag saknar min mamma,
men jag är kvar och jag stannar här i Stockholm stad.
Trots att molnen är gråa så har jag hoppet kvar för när
jag stänger mina ögon blir det en annan väderlek.
Jag sitter där och softar i min egna lägenhet
trots att himlen är svart och tiden hinner ifatt,
så tar jag stegen mot den dag då Rikard är allt.
Simmar i kallt vatten och krampen är påtagande,
kan kännas ibland som minna minnen är svårt skadade.
Sjunker ner, under er, drunknar i min ensamhet
och jag ångrar den dagen som jag lämna er.
För jag vill hem men jag vill klara mig själv,
det låter galet o de är ganska svårt att förklara det,
men jag tänker klart och jag hoppas att jag slipper bli våt av att
det regnar här i Stockholm idag.

x2
För det regnar här i Stockholm idag
(Det känns tungt för jag saknar dig än)
O det regnar här i Stockholm idag
(Vill inte ha någon hjälp jag kan klara mig själv)
Trots att det regnar här i Stockholm idag
Men jag tror att det kommer bli bra, även fast
det regnar här i Stockholm idag.

Lyssnar man på texten så passar den så jävla bra in på mig, det enda som är fel är väl att dom sjunger Stockholm iställer för Uppsala. Det passar precis in på hur jag känt efter att det tog slut och jag var påväg att ge upp allt och sticka tillbaka. Jag lyssnade på den i sommras utan att jag kunde relatera till den men nu när jag hör den är det som om låten är gjord för mig, den beskriver allt jag känt och tänkt. Speciellt ” Det var mitt eget fel, jag kunde stannat och chansat
även fast jag inte kunde andas.” Jag kunde inte andas när jag bodde här, det var för mycket problem och skit som jag inte orkade med. Men jag tänkte flera gånger att jag kunde fixa det vi hade om jag flyttade hem. Jag hade kunnat chansat och gett vårat förhållande en chans, men jag hade inte mått bra av att bo kvar här. Och det hade kunnat tagit slut några månader efteråt och då är jag fast i den här skiten och den här staden. Vad fan hade jag gjort då?
Men nu är allt lite, lite bättre. Jag tror att jag är påväg att hitta ut igen. Jag försöker blicka frammåt och hålla ögonen borta från det förflutna. Jag försöker tänka positivt och tänka på saker jag längtar till som ska inträffa, så som nyår, mellandagarna och så vidare. Jag försöker, och det är det enda som betyder just nu. / s

Nu har jag anlänt till Bollnäs och ligger ihop kurad i soffan och kollar på Idol med mamma. Resan gick smärtfritt, sov typ hela vägen så det var skönt. Micke skulle vara hemma klockan sju, men tåget fastnade i Tierp. Antingen var det något djur som råkat hamnat i vägen eller också så var det någon stackare som inte orkade med livet längre. Så vi får se när han kommer hem, men jag tänker vara vaken och ge han en fet kram :]

Hade utvecklingssamtal idag och det gick bara bra. Som alltid är jag så himla duktig. Tänk att alla lärare uppfattar mig som tyst, försiktig och snäll. Mamma börjar skratta varje gång, undra varför? (a) Haha, snacka om att skenet bedrar iallafall. Äcklet var också med och förstörde min dag totalt. Tur att jag hade mamma och Sanna med så jag kunde hålla tungan i munnen och försöka hålla mig lugn. Fick till och med igång en het diskussion efter att vi släppt av Sanna, så himla roligt när mamma är på min sida och vi knäcker honom totalt! Åh, jag avskyr människan…

Känner mig som en fet gris just nu, känns som om jag stoppat i mig en massa saker jag inte ska ;/ Hatar den här känslan.. Men jag har ingen ork att göra någonting åt det heller så jag får ju skylla mig själv. Imorgon ska jag försöka hinna träffa Malin hoppas jag, åka till byn och sen träffa Sofie på kvällen. Kanske spendera natten där också? : ) På söndag ska jag väl hälsa på pappsen lite grann och få mobilen påfylld. Nu ska jag mysa vidare med mamma och vänta på Micke. Ha det bra gott folk! / s

Nu sitter jag i sängen, alldeles trött och slut. Städade rummet, dammade och dammsög för mammas skull. Tog även toaletten och hallen, diskade bort disken också. Så nu har jag varit duktig. Jag fick ihop en flyttkartong med kläder jag inte vill ha kvar. Så nu finns det en massa plats i byrån som jag snart ska fylla ut igen ;} I flyttkartogen hamnade två saker som väcker alldeles för många minnen. Om jag ska kunna gå vidare måste dessa saker försvinna, så jag kan glömma. Kastade buketten rosor han gav mig förut också, det kändes skönt. Det enda jag har kvar nu har jag inte hjärta nog att slänga iväg så det får finnas kvar.

Sängkläderna är bytta också, och det luktar riktigt gott! Blir en skön dusch innan läggdags för att sen krypa ner mellan rena lakan. Bara hålla tummarna jag inte får nattligt besök av någon från och med nu och tills jag byter sängkläder igen, för då dör jag! Jag har de mest fulaste sängkläder man kan ha, och helt udda också. Jag har ju alltid två täcken i sängen och fyra kuddar. Jag hade absolut inga matchande sängkläder så jag har två vita örngott, ett grönt och ett vitt med röda hjärtan på. På ena täcket är det vitt med röda hjärtan på och det andra är grönt med en jävla tigerunge på xD haha, det ser seriöst stört ut! Men jag sover ju själv om nätterna så jag behöver väl inte bry mig..

Så ja, det enda som återstår nu är väl duschen, om jag kan slita mig från msn och datorn överhuvudtaget vill säga. Ha en  sån mysig kväll allihopa, för det tänker jag ha : ) Puss på er! / s

..I’ll meet the special one, and this will finaly come to an end.

/ s

Jag kände för att byta utseende på bloggen, men kommer antagligen byta igen senare. Jag har så svårt att bestämma mig. Jag har så fittigt jävla ont i min handled och jag vet inte vad jag gjort. Kan knappt rita eller lyfta ett sudde utan att det gör ont. Det är något som ligger snett där inne iallafall. Så jag är glad att det inte är någon bollsport så som innebandy eller basket imorgon på idrotten. För då hade jag varit tvungen att skippa den och det vill jag inte. För en gångsskull tycker jag att det är lite småkul med idrott.

Dagen har segat sig fram, men inte värre än vanligt. På industridesignen idag pratade vi om ljus och färger, hur det påverkar människor och vad det ger oss för signaler. Jag tycker så himla mycket om olivgrön färg, jag skulle vilja ha det på mina väggar här i lägenheten. Liksom lagomt ljus olivgrön tillsammans med vitt och beige. Idag fick jag förklaringen till varför jag fastnat för just grönt. Grönt står nämligen för trygghet, lugn och så vidare. Och det är nog det jag vill ha omkring mig, så därför vill jag ha grönt på mina väggar. Ingen skrikig grön utan ganska avmattad, ljus olivgrön. Kanske försöker mitt undermedvetande skapa en säker plats för mig där jag kan känna mig trygg? Konstigt nog klär jag mig alltid i svart, som är dödens färg. Jag har alltid tyckt att svart är tryggt, med svarta kläder kan man gömma sin kropp i och det passar till allt. Men det får nog bli lite ändring på det om mitt humör ska bli bättre. För ljus och färg påverkar våra känslor och välmående utan att vi tänker på det. Det roliga är att vi klär oss i dystra dämpade färger mot hösten och våren och det får oss att må mindre bra. Och på sommaren sprakar vi på med färgstarka kläder. Men egentligen behöver vi de där färgerna på vintern när det är mörkt ute. Ögat uppskattar färger och vi mår bättre när det är mörkt och dystert ute.

Våra hjärnor är inställd på att om det är mörkt i ett rum då ska vi sova och därför blir vi trött, och tvärtom om det är ljust. Det är nog därför jag är trött och deppig hela tiden. Det är bevisat att vi mår sämre när vi har brist på ljus och det kan leda till deprissoner. Allt stämmer så jävla bra in på mig! Därför skulle jag vilja få en ljusbehandling, då får man ligga i ett rum och dom har olika ljus som gör att vi uppfattar olika färger och dom kollar vilken färg man mår bäst utav. Jag skulle tippa på att det skulle bli grönt för mig faktiskt. Jag tror det skulle lyfta upp mig en hel del av att få den behandligen. Jag måste bara prova det någon gång.

Fick även höra att ljus är den nya stora grejen som kommer. Man har kommit upp med jättebra idéer och snart är den vanliga glödlampan förbjuden i Sverige eftersom den drar en massa energi och alstrar värme fast den inte borde. Så det ska bli intressant när det kommer hit och blir en del av arkitektur och inredning. Jag ska då köpa mig en såndär lampa dom uppfunnit som man kan sitta med på i tjugo minuter och man blir lite piggare och mår bättre! Haha, jag går på allt såntdär (a) Men nu ska jag laga mat, städa och skriva lite uppsatts. Kanske skriver sen, puuusss / s

Alla kommer till en punkt då man är på botten och bara kan klättra uppåt. Avgrunden skaver under min kropp som tappat känseln av kylan och jag försöker hitta fäste att ta mig uppåt. Ut ur den här helvetes svackan och hitta ut ur allt. Men orken finns inte där, jag vet inte hur jag ska få mig på fötter och kunna leta det där fästet som ger mig en chans att ta mig ur. Hur jag än försöker att vrida och vända på det så vet jag inte ens vad som är fel. Det är en massa saker som är inblandad och det tar som fan på psyket. Och nej, det här har ingenting att göra med kärlek och sånt trams. Det här sitter djupare och gör ondare. Så ont så att jag är bedövad. Jag vet inte ens vem jag själv är längre, allt jag ser är svart. Jag vet inte vem jag ska vända mig till eller hur jag ska gå till väga. Jag behöver någon som alltid finns där för mig, som är min klippa och ljus i mörkret.

Tack Sanna för pratstunden, det var verkligen behövligt. Det var något jag längtat efter, att få prata om det förgångna, nuet och framtiden. Vi kommer från helt olika familjer som skiljer sig på helt olika sätt. Därför är det skönt att höra hur du ser på saker och ting och att jag kan dela med mig. Vi förstår varandra och kan komma med synpunkter utan att någon utav oss tar illa upp. Jag har svårt att exakt visa hur jag känner, gråta inför någon och verkligen tala ut. Det är sällan jag öppnar mig såpass att tårarna rinner av någon annan anledning än att jag blivit sårad eller besviken. Jag har svårt att göra det för Sanna också, men jag vet att jag kan om jag skulle vilja och det känns som en trygghet. Mamma är den enda som kan få mig att brista totalt och verkligen få ur mig allt. När allt är jobbigt är det henne jag vänder mig till och hon behöver bara titta på mig så förstår hon och jag kan släppa ut allt. Jag menar ingenting illa emot alla andra som försöker ställa upp. Jag är bara så som person helt enkelt. Jag ger hellre den sura och arga sidan utåt än att verkligen visa hur det är. Just därför blir jag förbannad när jag egentligen känner mig rädd, sårad, besviken eller någonting annat. Därför kan allt missuppfattas.

Nu vill jag inte framstå som världens egoist som enbart tänker på mig själv. Men jag klarar inte av allt just nu och jag har inte plats för andras problem i mitt liv just nu, även om jag vill finnas där för alla som betyder mycket för mig. Men nu är jag totalt nerbruten och orkar inte vara stark längre. Jag är på botten, men jag försöker varje dag hitta orken att ta mig på fötter och hitta det där fästet. Jag vet att det finns där någonstans, jag måste bara ha tålamod och samla kraft för att bli stark igen och komma på fötter.. / s

Idag hade vi enbart kärnämnen och det var segt! Har så sjukt mycket i skolan just nu, det riktigt tynger ner en.. Imorgon ska jag egentligen lämna in matten och arkitekturen. Men när jag kom hem insåg jag att min mattebok med pappret i ligger i skåpet i skolan. Så jävla lyckat med tanke på att Anna den fittan kommer få rå damp på mig imorgon.. Åh, jävla kärring. Ha lite förståelse att alla någon gång gör ett misstag! Blir på dåligt humör bara jag tänker på henne..

Idag efter skolan tog jag och Sanna bussen ner på stan för jag skulle köpa en tröja, leggins och skor och Sanna skulle ha brunkräm. Därefter tog vi trean till Elin och satt där med henne och Fia och snackade ett tag. Sen åt vi lite mat som jag och Sanna tagit med oss. Var väl där till typ halv åtta eller så då vi tänkte ta trean in till stan för att därefter byta till sexan. Men bussjäveln kom aldrig så vi gick till Vaksala och tog sexan hela vägen. Nu har snön verkligen kommit hit också.. Utanför Elin var det bara lite snö, inne i stan ingenting alls och här i Eriksberg ganska mycket. Jag blir så deprimerad! Fast jag måste erkänna att det är lite mysigt, men ytterst lite! Så länge det inte är skitkallt och det blåser är det väl lugnt. Men fan ta vädret om det blir snöstorm eller liknande, då jävlar.

Nu försvann peppet till att plugga när jag glömt det viktigaste i skolan.. Men jag måste göra arkitekturen ikväll iallafall innan jag lägger mig. Måste göra ett gott intryck nu på slutet innan hon slutar. Usch, jävla börda det är med läxor, uppsatser och prov.. LESSSSSSS!! / s

Jag kan bara säga; herregud!

Jag får tydligen inte skriva vad jag vill här, för jag får bara skit för det. Så hädanefter ska du veta att allt jag skriver här har ingenting med han att göra, jag tror du vet vem jag menar och vem du är. Absolut ingenting har med honom att göra här. Han har ingen påverkan alls på hur jag känner och mår. För jag känner ingenting för honom längre och jag tänker inte ens på honom, inte ens en enda gång på ett helt dygn. Men det vi hade kommer alltid betyda någonting, det kan jag inte komma ifrån. Han är min första kärlek, och tyvärr är det så det är. Man glömmer inte en sån sak, det tror jag att du kommer förstå sen. Men bara för det så har jag nada känslor för grabben. Så lugna ner dig! Lita på honom istället och njut av tiden tillsammans med honom. Den oron du känner är helt i onödan, så gör dig själv en tjänst. Slappna av och släpp det där. Jag är inget hot och jag vill bara att han ska hitta en matchande tjej, vilket jag garanterat tror han gjort. Om jag hade velat hade jag kunna försökt förstöra mellan er för länge sen, men det vill jag inte. För det märks att du mår bra av honom och att han hittat någon han trivs med. Och framför allt, JAG VILL INTE HA HONOM! Men istället för att njuta av hans sällskap går du runt och är orolig, helt i onödan. Så efter det här hoppas jag att du kan slappna av och vi slipper det här tjafset. För nu är han redan sur på mig och det kanske är så det känns bäst för dig?

Nu släpper jag det där iallafall. Dagen har varit otroligt lång och seg trots att vi bara hade två lektioner. Det var snö blandat regn ute och svin kallt ;s Trodde inte jag skulle kunna ta mig till skolan då jag glömde paraplyet hemma.. Usch för det här jävla pissvädret! Så nu har snön hittat även till Uppsala tyvärr. Känns förjävligt att det ska vara så här kallt en tid framöver. Jag ser verkligen fram emot de kommande helgerna faktiskt. Ska bli så himla skoj och skönt. Min älskade bror Micke kommer hem i helgen också : D WHIIIE! Då måste verkligen vi syskon ta en fika hemma hos Daniel och mysa med film! Annars får jag väl tvinga dom att spendera lite tid med mig, med den mest underbara systern någon kan önska sig. ( i mina ögon, vill säga [a] ) Nä, skämt å sido. Men det ska bli skönt faktiskt :]

Idag borde jag skriva uppsats, som jag sagt i någon vecka nu. Och jag tror ni kan lista ut vad jag ska skriva nu? Jag orkar inte, kommer aldrig bli klar heller för den delen. Idag fick jag åka bil ifrån skolan, skönt! Sannas söta föräldrar var på skolan för Sanna skulle ha utvecklingssamtal och då erbjöd dom mig skjuts : D Blev även bjuden på middag, dom är för bäst alltså! Så himla snälla helt enkelt. Man tackar och bockar! Så nu sitter jag här, mätt och belåten och inte alls pepp till att plugga. Imorgon blir det stan, jag ska köpa en tröja och skor om det finns storlekar kvar vill säga. Sen ska vi fika hos Elin, mys! Har som sagt inga pengar kvar på mobilen, så ring om ni vill något. Puss / s