Jag vet inte vad jag ska säga, mer än att jag riktigt längtar till nyår. Då jag kan lämna allt bakom mig och starta om på ett nytt år och hoppas att det blir betydligt bättre än detta. Det finns saker jag gjort och sagt som jag vill radera och sopa under mattan. Det finns människor jag ångrar jag mött som jag vill glömma. Usch, får fan ångest när jag tänker på det. Jag riktigt längtar till sommaren också, har redan lessnat på den här kylan och vill ha sommar och sol.
Jag är så himla osäker hela tiden. Vissa dagar vill jag flytta hem och satsa på oss igen, men skulle det kännas desamma mellan oss då? Men samtidigt skulle jag inte vilja byta Uppsala och GUC emot någonting i hela världen. Varför ska allt vara så komplicerat? Jag har ju lovat mig själv att ingen kille ska komma emellan mig och mina drömmar, för Uppsala har varit min dröm enda sen tolv års ålder. Men med dig känns det så jävla bra och jag mår bra i ditt sällskap? Och vad fan ska jag göra i Bollnäs då? Jag kommer ju få gå IV ett år och sen gå någonting jag inte ens vill och dessutom ta studenten ett år senare än alla andra. Och jag menar, det kanske bara håller mellan oss något år och då står jag ju här med drömmarna förstörda och gör någonting jag inte ens vill. Jag fattar inte hur en enda person kan ha sån stor inverkan på mig. Jag måste sluta upp med de här psykotankarna och fokusera på något helt annat. Lägga det här med kärlek på hyllan ett bra tag och hitta någonting som intresserar mig som känns rätt. För det här måste få ett slut snart.
Jag ska lägga allt bakom mig och börja om från början. Jag vet att jag klarar det. Det här är sista inlägget om sånt här trams, sen ska jag tvinga mig själv att tänka på annat och inte lägga ner mer tid på det här och på det vi hade. Nu blire ändring och jag gillar’t redan! / s