sandralindblom

Kom nyss hem från pappi, käkade middag där. Kyckling och potatissallad, käärlek <3  Har inte gjort ett smack idag. Hade väl haft någonting att göra ikväll men de sket sig. Så det blir till att stirra in i datorn hela kvällen. Det blir en tidig kväll dock. Måste ställa klockan ikväll så jag kommer upp i tid imorgon och kan städa huset hos pappa. Ska nämligen få pengar för det så vad gör man inte? Kommer bli svårt att lägga sig i tid eftersom jag klev upp typ ett idag ;s Men det går alltid att försöka. Man kanske skulle ta och ladda ner någon film att titta på innan man somnar?

Imorgon blir det som sagt att städa huset och vid fyra ska jag ner till Sussie och få healing. Mamma babblade någonting om att jag såg trött och sliten ut och vela att jag skulle få de. Så varför inte? Måste då säga att det är förbannat skönt att bo hemma igen. Man får mat på bordet, tvätten tvättad, disken undanplockad och man behöver aldrig handla eller bry sig om vad man ska äta varje dag. Fast jag måste erkänna att jag är ganska så sysslolös och väldigt rastlös.. Smällar man får ta tänker jag, men jag klagar inte ;)

Fick höra att min bror kommer i helgen också! :D Äntligen säger jag bara. Har inte sett skymten av honom sen i julas tror jag? Ska bli skönt att ha någon vettig människa att prata med. Fast han kommer väl vara ute och festa hela helgen eftersom de är midsommar och eftersom att mamma är hemma kommer hon inte låta mig följa med på hans bravader. I hennes ögon är jag ju som sagt fem år….. Ibland suger det att vara minst. / s

-precis just så är det. Istället för att sträva efter att ändra på folk omkring
dig så ändra på dig själv. Det kommer löna sig i slutändan, tro mig.

Kikade inne på Facebook och där var det någon som hade gjort en quiz om vilket stjärntecken dom passade ihop med. Och så hade någon fått lejon, som jag är. Här är beskrivningen av ett de som är födda i stjärntecknet lejon:

”Du får lätt kontakt, gör snabba erövringar, men blir lika lätt besviken. Du faller lätt för smicker. Du vill bli uppvaktad med ord och kärleksgåvor, få känna att du verkligen är den enda. Din passion för den du älskar är stark och det finns inga gränser för din kärlek.”

Och det är sjukligt hur bra det stämmer in på mig :o Jag kunde inte sluta flina för att det var så äckligt likt ;s  Jag får lätt kontakt med andra människor, iallafall om jag vill få kontakt med dom. Och jag blir grymt besviken för minsta lilla. Jag faller pladask för smicker, jag är alldels för blåögd. Smörar någon med massor av smicker faller jag på en gång. Jag söker hela tiden uppmärksamhet hos den jag tycker om och jag älskar när någon uppvaktar mig med ord eller presenter, precis som det står i texten. Jag behöver hela tiden få bekräftelse hos den jag tycker om att den tycker om mig och att jag är bra osv, annars blir jag besviken som det stod i början. Och tillsist, jag skulle kunna göra vad som helst för den och de jag älskar ;s Skrämmande fan!!

Jag är så fullkomligt less på det här. Det går knappt en dag här hemma utan att man får höra det. Kan ni inte ens tänka lite innan ni öppnar käften? Jag försöker att inte bry mig. Men Petter har rätt, jag är som en svamp. Jag suger åt mig allt förutom de bra om mig själv.  Mitt löfte till Dennis kommer knappast bli lätt när man bor här hemma och får höra det här hela tiden. Det kommer inte att gå. Fast jag ska verkligen försöka för hans skull. Om jag inte kan göra det för min egen skull så borde jag kunna det för hans skull. Jag ska försöka.

Ni har förstört mig en gång, men inte den här gången.

Gårdagen bjöd på en känslomässig stund. Fick ett samtal från en mycket trött men söt Kerstin igår. Hon berättade mycket goda nyheter. Det var verkligen en lättnad att få höra dessa nyheter och jag kunde andas ut. Jag hade gått med en oro inom mig hela tiden och när jag fick höra det där gick allt bara ur mig. Minns knappt vad hon sa dels för att hjärtat slog alldeles för fort när jag hörde hennes röst och dels för att allt bara lättade.

När man går med en sån oro spänner man sig hela tiden och har en massa tankar som går på högvarv. Men när man får höra något sånt här så släpper spänningen och tårar träder fram. Så jag är tacksam att Dennis har en sån underbar familj och att dom dessutom hörde av sig till mig. Ni är de bästa allesammans <3

Så nu är det avklarat men vägen är ännu lång. Så det är bara att kämpa på och hoppas på det bästa. Han grejar det här också, nu när det värsta är över. Igår var det dessutom ett halvår sedan han och jag blev ett vi. Jag älskar dig gubben, väldigt mycket. <3

Kan låta konstigt, men jag har nog fortfarande inte fattat det. Även om vi fick beskedet i februari så kan jag ändå inte greppa det, inte på riktigt. Jag vet ju vad det är och vad som kan inträffa, men ändå så vill jag göra som jag alltid gör. Blunda och låtsas som det inte existerar. Ni vet som när det står i tidningarna varenda dag? Typ att det är krig och fyra tusen har dött, någon mördar någon, någon blir av med sitt hus och få leva på gatorna? Vi tycker att det är hemskt och fruktansvärt, men ändå vänder vi på sidan och låtsas som om att det inte finns. Ungefär så känns det hela för mig. Jag vet att det finns, men jag vill inte se.

Och många gånger har jag inbillat mig så hårt att det du har inte finns. Att du är frisk och mår toppen. Det är sånna gånger jag kan bli självisk och inte fattar varför du inte är som du brukar. Varför du inte skickar massa gulliga sms och att det vi hade inte är som vanligt. Varför du inte har samma energi längre och kan busa sådär som vi gjorde. Och jag förstår nu att sånna gånger när jag blir så måste vara frustrerande för dig. Hur ska man ha ork till sådant när man har så mycket i skallen och så mycket oro inom sig? Förlåt älskling..

Så jag vet ingenting om hur du har det. Jag vet det, men ändå vill jag finnas där för dig och stötta dig genom det här hemska. Men nu måste låta mig göra det också. Det är inte lätt för mig alla gånger, så stött inte bort mig. Jag älskar dig och jag finns här. Mitt i natten, på morgonen och dagen. Jag vet att det är svårt att träffas nu i sommar. Men jag finns ett telefonsamtal bort även om det bara är någon skitsak du vill prata om.

Jag älskar de nätter vi legat sida vid sida i sängen. Stirrat upp i taket och pratat tills klockan blivit fyra på morgonen fastän jag ska upp till skolan. Det känns så skönt att du anförtror dig åt mig och talar ut. Även fast jag inte alla gånger vet vad jag ska säga så lyssnar jag ju. Jag finns liksom där. För alla gånger vet man faktiskt inte vad man ska säga. Men det kan vara skönt att få vräka ur sig allt man håller inne och att någon verkligen lyssnar på det man har att säga.

Så nu går alla mina tankar ut till dig baby. Du kommer klara det där galant imorgon. Du är så stark och har klarat dig igenom det här så långt. Det är en lång väg kvar. Men du & jag kan fixa det här. I nöd och lust, heter det inte så? Om vi grejar oss igenom det här så finns det inte mycket som kan bita på oss. Ett förhållande är som en berg-och-dal bana, det går uppför men också nedför. Men bara för att en nerförsbacke kommer betyder inte det att man ska släppa taget. Det vi har är äkta. Och jag vill aldrig vara utan dig. Så jag kommer finnas här vid din sida nu och stötta dig så du blir frisk och vi kan börja leva igen. Kommer du ihåg hur allt var i början? Vi kan ha det igen. Lycka till imorgon älskling, jag finns hos dig i mina tankar. / din sandra.